Kulventiler kan huvudsakligen delas in i tre typer enligt deras strukturella form: flytande kulventiler, fasta kulventiler och V-kulventiler:
Flytande kulventil: Kulan är flytande. Under mediets tryck kan kulan producera en viss förskjutning och trycka tätt på utloppets tätningsyta för att säkerställa tätningen av utloppet. Denna struktur är enkel och har bra tätningsprestanda, men belastningen av arbetsmediet som bärs av kulan överförs till utloppets tätningsring. Därför är det nödvändigt att överväga om tätningsringens material kan motstå kulmediets arbetsbelastning. När den utsätts för högtrycksstötar kan bollen avvika. Det används vanligtvis för kulventiler med medel- och lågtryck.
Fast kulventil: Kulan är fixerad och rör sig inte efter att ha tryckts. Fasta kulventiler är alla utrustade med flytande ventilsäten. Efter att ha utsatts för medeltryck rör sig ventilsätet så att tätningsringen pressas hårt mot kulan för att säkerställa tätningen. Lager är vanligtvis installerade på kulans övre och nedre axlar. Arbetsmomentet är litet och det är lämpligt för högt-tryck och stor-diameter ventiler. För att minska kulventilens driftvridmoment och öka tätningens tillförlitlighet har en olje-tät kulventil dykt upp de senaste åren. Det vill säga att en speciell smörjolja injiceras mellan tätningsytorna för att bilda en oljefilm, vilket inte bara förbättrar tätningsprestandan utan också minskar arbetsmomentet. Den är mer lämplig för kulventiler med-högt tryck och stor-diameter.
Kulventil av -typ: Kulkärnan har en V--formad struktur och har en skjuvningseffekt. Den är särskilt lämplig för media som innehåller fibrer eller små fasta partiklar, såsom papperstillverkning, kemisk industri, metallurgi och andra industrier. Dessutom kan kulventilen av V-typ också uppnå mer exakt flödesreglering. Dess arbetsprincip är att ändra den relativa positionen för den V--formade utskärningen och rörledningens flödeskanal genom att rotera kulan, och därigenom uppnå flödesreglering. När kulan roterar öppnas eller stängs den V--formade utskärningen gradvis, och området för vätskan som passerar genom utskärningen ändras, och därigenom uppnås flödeskontroll.
